Båtvakten – Del 1

   Ljuskäglan från ficklampan svängde mellan stängslet och de båtar som stod på land. Fullmånen gav tillräckligt med ljus för att Jörgen skulle se, men den tunga ficklampan gav en viss trygghet. Han gick ner mot båtarna och lät ficklampan vandra från sportbåt till eka. En tjock dimma drev in från sjön. Det här hade varit en bra start på en skräckfilm, tänkte han samtidigt som han vände om och gick tillbaka till stugan. Jörgens pappa hade varit här tidigare på dagen och hälsat på. Han hade gått med första rundan och passat på att inspektera stängslet och stugan. Han hävdade att det var hans uppgift som ordförande.

   ”Du får inte lämna området och låt den stora grinden vara stängd, eventuella besökare får använda snurr-grinden.”

   Men pappa hade varit nojig över hans säkerhet ända sedan mamma dog för ett par år sedan. Det här med mamma hade verkligen satt spår i pappa. Han hade gjort sitt bästa för att skydda Jörgen från sanningen. Men Jörgen hade ändå lyckats läsa en del i tidningar. Han visste att polisen misstänkte en seriemördare och att de beskrev det som ett bestialiskt mord. Efter det hade Jörgen inte velat läsa mer.

   Jörgen klev upp på den lilla uteplatsen som frontade stugan och tittade ut över småbåtshamnen en sista gång.  Stugan låg på en liten kulle så man hade bra utsikt här uppifrån. Dörren knarrade när han öppnade den, han ställde ficklampan på bänken i det lilla pentryt och gick och satte sig i soffan. Av gammal vana drog han håret bakom öronen. Föreningen hade byggt en ny stuga när farsan tog över som ordförande. Pappas företag hade sponsrat föreningen med en stor summa pengar som hade gått till det nya stängslet, ny stuga och en del annat. Stugan var förvånansvärt välbyggd med kraftiga lås och galler för fönstren. Varför slösar man pengar på sånt, det finns ju inget att stjäla i stugan, tänkte Jörgen. Eller har de ett kassaskåp gömt någonstans? 

   Jörgen tryckte på play på fjärrkontrollen och VHS-spelaren surrade samtidigt som Fright Night rullade vidare på den lilla TV:n. Varför var jag tvungen att ta med ett gäng skräckfilmer en sån här kväll, tänkte han. Det räcker ju att sticka ut huvudet för att hamna i rätt stämning. Nästa gång blir det ett par komedier, sen bjuder jag med någon polare så att jag slipper sitta själv hela natten.

   Varje båtägare skulle sitta vakt en gång per säsong, men pappa hade styrt upp så de andra båtägarna kunde betala Jörgen för att sitta deras tid. En helt ok deal, tyckte Jörgen. Han kunde lika gärna sitta här och kolla på film som att göra det hemma. Dessutom var de extra pengarna välkomna, efter att han börjat köra moppe hade kostnaderna stigit.

   Jörgen nickade till i soffan, han hade sovit bort andra halvan av filmen. På TV:n krigade myrorna om herraväldet över skärmen, det var omöjligt att säga vilka som vann. Han ruskade på huvudet och kollade klockan. Strax efter två, dags för nästa runda, tänkte han. Han tog på sig en munkjacka och gick ut i natten. Dimman hade nu krupit in från sjön och omfamnade småbåtshamnen i en vit gröt. Hade jag inte varit ensam hade det här nog varit ganska mysigt, tänkte han. Nu kändes det mest olustigt. Någon skulle kunna stå runt knuten och han skulle aldrig upptäcka den. Han drog luvan över huvudet och lös med ficklampan på en eka som låg upp och ner på ett par träbockar. Trots att bryggorna var fulla med båtar så fanns det ändå en del båtar ståendes på land, främst olika projekt eller gamla båtar som inte användes så ofta. Samt ett par båtar som inte hade plats vid bryggorna och fick läggas i varje gång de skulle användas.

   Jörgen klev ut på bryggan som böljade fram och tillbaka för varje steg han tog och vattnet kluckade i takt. Det luktade alltid så speciellt i småbåtshamnen. En blandning av bensin, sjövatten och gammal brygga. Han tittade åt sidan och såg den mittersta bryggan, totalt fanns det tre bryggor. Den tredje kunde han inte se på grund av dimman. Jörgen gick till slutet av bryggan och vände. Det var många fina båtar här, tänkte han och lös på en sportig motorbåt med en stor utombordare. Den glänste i ficklampans sken och såg alldeles ren och ny ut. En sån där ska jag ha när jag blir äldre, tänkte han.

   Tillbaka på torra land så gick han längs sjökanten fram till stängslet. Det började en bit ut i sjön, men det hade inte varit svårt att vada och simma runt den korta snutten. Han gick längs stängslet och lös både in i skogen och på de intilliggande båtarna. Stängslet var verkligen kraftigt och högt, det såg inte ut som det vanliga som satt runt idrottsplatsen inne i byn. Dessutom var det förankrat med tjocka bjälkar i rostfritt stål som var gjutna till marken av betong. På toppen satt flera lager med taggtråd, även dessa såg kraftigare och elakare ut än vanlig taggtråd. Hur viktig är säkerheten i en småbåtshamn egentligen, undrade Jörgen. Det händer ju liksom inget här ute på vischan. Det här stället är ju som en fästning. Eller ett fängelse, tillade han för sig själv.

   Framme vid grinden stod hans moppe. En röd och vit moppe cross som var lerig på baksidan efter resan hit. Den enda vägen till hamnen var en skumpig skogsväg. Han hade rullat in den innanför stängslet för säkerhetsskull. Det fanns en stor skjutbar grind som opererades med en nyckel, samt en låst snurrgrind. Det gick inte att komma in här om man inte hade en nyckel.

   Jörgen fortsatte förbi grinden till det andra hörnet och svängde ned mot vattnet igen. Något rörde sig i skogen på andra sidan stängslet. Han stannade och lös med ficklampan. Dimman försämrade sikten och det var svårt att se in i skogen. Han fortsatte gå längst stängslet. Då hörde han något i skogen igen. Jörgen stannade och lyssnade. Något stort rörde sig i skogen. Det lät större än en människa. Han hörde hur det flåsade på andra sidan. Någon form av djur? Nu rörde det sig mot stängslet. Jörgen började backa bort från stängslet. Något stort och mörkt exploderade ut ur grönskan och kraschade mot stängslet. Jörgen sprang. Han tog backen upp till stugan i tre steg, väl uppe på verandan vände han sig om och tittade. Dimman låg tät över småbåtshamnen och han kunde inte se något, stängslet gick bara att ana i den vita gröten. Han gick in och stängde och låste dörren efter sig. Han drog på det extra skjutlåset för säkerhetsskull.

Vad är det på andra sidan stängslet? Ja det kanske vi får veta i del 2….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.