Båtvakten – Del 2

Del 1 hittar ni här.

   Jörgen pustade ut. Vad i helvete var det där, tänkte han. Det finns väll inga björnar häromkring? Han släckte lampan i taket och kollade ut genom fönstret som vette mot den sidan av staketet. Dimman försämrade sikten, men det såg ut som att stängslet svajade. Han kunde inte se vad som orsakade det. Stängslet blev stilla. Han backade bort från fönstret utan att släppa det med blicken, sträckte sig mot strömbrytaren. Innan han hann tända kraschade något mot den stora grinden med ett brak. Jörgen sprang mot baksidan av stugan och tittade ut genom fönstret. Sikten var något bättre åt det här hållet då avståndet var kortare. Han kunde skymta en stor skugga på andra sidan grinden, men grinden stod kvar. Den vandrade av och an som om den letade efter en väg in, sen försvann den mot den sidan av stängslet som Jörgen påbörjat sin promenad.

     Nu hade Jörgen sett tillräckligt, han stegade snabbt över till ytterdörren och greppade telefonen som hängde på väggen. Telefonens nummerskiva knackade när han slog numret till pappa. Men kan den snurra snabbare, undrade Jörgen stressat. Varför har de inte bytt ut den här stofilen mot en ny modern knapptelefon. Sista siffran rullade på skivan och första signalen gick fram. Det tutade i luren, Jörgen höll den i ett krampaktigt grepp samtidigt som han tittade mot fönstret på baksidan. Det var tomt vid grinden. Han sträckte ut sladden så långt det gick och kikade i de andra fönstren, allt såg lugnt ut. Efter tio signaler gav han upp, tryckte på knappen och slog 90 000. En signal gick fram sen svarade de i andra änden.

   ”90 000 vad kan jag hjälpa dig med.”

   ”Jag sitter båtvakt utanför Frejby och det är något som attackerar stängslet.”

   ”Vi skickar över en patrull för att kontrollera. Den närmaste patrullen är i Björkesås. Vänta kvar på linjen.”

   ”Tack, jag vill inte vara ensam nu.”

   ”Nu är patrullen meddelad och är på väg, de är framme om 40 minuter.”

  ”Ok bra.”

   ”Har du ett signalement på personen?”

   ”Nej, det är inte en person, det är någon form av va… jag menar djur. Någon form av djur. Den har attackerat både stängslet och grinden.”

   ”Ok, jag meddelar patrullen.”

   Det blev tyst i andra ändan men Jörgen stannade kvar på linjen. Han tryckte telefonen hårt mot örat samtidigt som han spanade genom fönstren. Inga spår av varelsen som attackerat stängslet. Då såg han ljus mellan träden bortanför grinden. Vad snabbt de kom hit, tänkte han.

   ”Hallå, de är här nu, jag springer ut och möter dem.”

   Det sprakade till i luren när Jörgen förde den tillbaka mot hängaren.

   ”Redan, de borde inte vara framme än”, svarade operatören. Men Jörgen var redan på väg ut genom dörren.

    Han låste upp dörren och gick mot grinden samtidigt som han spanade mot stängslen på sidorna. Han var nu halvvägs till grinden och kunde se bilen tydligare. Det var ingen polisbil, det var en EPA-traktor, Krilles traktor. Han skulle säkert komma hit och hälsa på. EPA-traktorn stannade vid stolpen med låsanordningen som stod en bit bort från grinden. Ett mekaniskt surr hördes från grinden och det började rassla metalliskt när den sakta gled åt sidan. För sent insåg Jörgen var som var på väg att hända.

   ”Nej öppna inte,” väste Jörgen samtidigt som han vevade avvärjande med armarna.

   ”Nej öppna inte!” Jörgen höjde rösten något samtidigt som han började jogga mot grinden. Men grinden fortsatte öppnas.

   Jag stänger grinden inifrån, tänkte Jörgen samtidigt som han greppade efter nyckeln i fickan. Han nådde fram till stolpen med låsanordningen och inser att nyckeln ligger kvar på bordet framför TV:n. Han var nu närmare EPA-traktorn än stugan. Han gick fram till den nu öppna grinden och kikade åt båda hållen. Han kunde inte se något, samtidigt kände han sig otroligt exponerad i sin nuvarande position. Han började springa mot EPA-traktorn, men stannade tvärt efter ett par steg. Ljusen på EPA-traktorn gungade vilt. Han satte upp handen för att skugga ögonen från ljusen. Bakbenen av något stort och hårigt stack ut ur dörren på förarsidan. Fönstren på EPA-traktorn var färgade röda.

   Jörgen stod som förstenad och tittade på den gungande EPA-traktorn. Plötsligt slutade den gunga och han lyckades bryta förlamningen. Han vände på klacken och sprang tillbaka mot stugan. Stötdämparna gnisslade på EPA-traktorn när varelsen klev ur. Han kunde höra tunga galopperande steg bakom sig. Jörgen flög fram mellan roddbåtarna. Han var halvvägs till stugan men varelsen närmade sig snabbt bakifrån. Den var nu så nära att han kunde höra den morra. Ett djupt ilsket morrande. Jörgen insåg att han inte skulle hinna fram till stugan, varelsen var för snabb. Han vek snabbt av och slängde sig under en gammal eka som stod på två låga pallar. Det var precis så att han kunde rulla under den. Varelsen kraschade tungt in i ekan som for av pallarna. Den grävde och bökade frenetiskt för att komma under båten. Men Jörgen hade hunnit rulla under den och var uppe på andra sidan. Han sprang så tyst han kunde mot stugan, samtidigt som varelsen våldsamt attackerade ekan. Ekan flög upp och rullade runt. Jörgen nådde botten av kullen, benen pumpade upp för backen. Han slet upp dörren och vände sig om för att slänga igen dörren. Varelsen var precis bakom honom. Han kunde nu se de arga röda ögonen och en bred mun fylld av sylvassa tänder. Blod strömmade runt munnen och pälsen såg våt ut. Jörgen slängde igen dörren, men den tog stopp innan den gick i lås. En stor hårig hand med långa vassa klor stack in i dörrspringan. Dörren flög upp och smällde i väggen. Dörröppningen var en vägg av hår, tänder och ilska. Varelsen rusade in och tryckte ner Jörgen i marken. Han kände ett enormt tryck över halsen och hans bröstkorg blev blöt och varm. Han försökte skrika men inget ljud kom ut. Det gick inte att andas. Världen blev svart.

* * *

   Träden vajade i vinden, kvittrandet från hundratals fåglar skapade en orkester i skogen. Under en stor gran låg en naken man och sov. Torkat blod hade kakat sig runt munnen och händerna. Mannen vaknade och sträckte på sig. Han tittade sig omkring och insåg var han var. Fan också, jag tog mig ur buren i natt, tänkte Jörgens pappa. Tur att Jörgen var vid båthamnen, den har jag säkrat upp så att jag inte ska kunna ta mig in.

SLUT

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.