Den mörka djupa skogen – Del 1

   Rådjuret betar stilla i gläntan, tittar sig omkring och vädrar i luften. Plötsligt stelnar det till. Huvudet riktas in mot skogsdungen och öronen står som två paraboler. Det finns fara i det där buskaget. Löven prasslar. Den hoppar till och sprintar åt andra hållet. En grupp vargar exploderar ur buskaget och rusar efter sitt byte. De sprider snabbt ut sig och jagar på bred front. Den stora ledarvargen springer i täten och är snart ikapp rådjuret. Den nafsar efter dess bakben. I panik byter rådjuret riktning och dyker in mot ett träd. Den snubblar på en gren och tappar fart. Det innebar slutet på jakten och vargarna dyker på sitt byte och hugger med sina vassa käftar. Ledarvargen tar ett bestämt tag om rådjurets hals och biter tills det varma söta blodet sprutar in i dess mun. Rådjuret ger upp sin dödskamp och är alldeles stilla. Vargarna gräver sig in i buken på rådjuret. Nosarna är täckta av blod och de lyfter på huvudet och pejlar med öronen. Långt borta hörs en bil.

*  *  *

Minibussen gasade fram längs skogsvägen. I högtalarna dunkade The Final Countdown på hög volym. Kassettbandspelaren hade gått varm hela vägen från Stockholm och Europes senaste hit hade spelats tills öronen blödde.

   ”Kan du sänka volymen Petter, jag hör ju knappt vad jag tänker”, sade Marcus.

   ”Absolut!”, svarade Petter rappt och sänkte volymen utan att släppa vägen med blicken.

   ”Hur långt har vi kvar egentligen”, undrade Marcus och tittade ut på träden som flög förbi utanför rutan. Hemma var det fortfarande sensommar men så här långt norrut var hösten redan långt gången.

   ”Det är ungefär 45 minuter till avtagsvägen och sen ytterligare 30 minuter till stugan”. Petter hade alltid koll på läget, han hade varit ordningsman under skoltiden. Han var också den enda i gänget som hade stadgat sig med fru och barn.

   ”Är du laddad inför din första jakt Marcus?”. Petter tittade på Marcus i backspegeln samtidigt som han rätade till sina tunna glasögon.

   ”Ska jag vara helt ärlig, när ni gav mig jägarlicensen och en jaktresa i 30-års present så trodde jag aldrig det skulle bli av.”

   ”Första gången i farfars gamla jaktstuga för dig också”, svarade Kalle glatt från passagerarsätet. ”Trist att de tagit ner så mycket skog här uppe, men runt jaktstugan är det fortfarande orört.”

   ”Vi kanske kan ta en tripp in till stan någon kväll?”, frågade Jocke och strök bort sitt lockiga blonda hår från pannan. Jocke ville gärna se ut som Joey Tempest och till stor del lyckades han faktiskt.

   ”Hahaha du är bara ute efter brudar Jocke”, skrockade Kalle.

  Marcus himlade med ögonen.  

   ”På jaktresa ska man supa och fisa, inte ränna efter en massa fruntimmer.” Kalles breda leende tryckte ner snusen över framtänderna.

   ”Uff, vad ni babblar”, muttrade Conny när hans rakade huvud dök upp från de tre bakre sätena. Han hade intagit det direkt innan avfärd och snabbt slumrat till. Nu krafsade han sig i det kraftiga mörka skägget och gäspade. På halsen satt en dödskalle som han snabbt kommit att ångra. ”Kan ni inte slå på Metallica eller någon annan musik som man får hår i röven av?” Blandbandet som Jocke spelat ihop rullade nu över till Samantha Fox debuthit Touch Me. Conny suckade tungt och gled ner bakom sätet igen.

   ”Jäklar, Samantha Fox, hon är fin hon”. Jocke diggade i kapp med musiken. Dunkade händerna i knät samtidigt som han bet i underläppen. ”Tänk att få ligga med henne, det vore grejer det.”

   Marcus tittade ut genom fönstret och funderade på hur livet förändrats. De var alla från samma ort norr om Stockholm och gått på samma skola. Men efter gymnasiet hade grabbgänget splittrats. Marcus och Conny gjorde lumpen ihop som kustjägare. Men när Marcus flyttade till Uppsala för att plugga på universitetet, där han också blev kvar, så hamnade Conny snett och gjorde en volta för grov misshandel och droginnehav. Nu var han ute sedan länge och hade flyttat till Göteborg. Petter gjorde lumpen som plutonsbefäl, för att sen plugga till ingenjör i Lund innan han flyttade tillbaka till Stockholm. Kalle var den enda som blev kvar på orten. Han hade aldrig lyckats i skolan men hade lätt för att jobba med händerna och hade fått jobb på den lokala bensinmacken som bilmekaniker. Jocke flyttade in till Stockholm och tog strö-jobb i Stockholms uteliv. Marcus önskade att Jocke inte hade hängt med. De hade inte pratat med varandra sen det här med Marcus syster och hela situationen gnagde inom honom.

   ”Nu åker vi ut i vildmarken grabbar”, utropade Petter nöjt samtidigt som han bromsade in och signalerade vänstersväng. ”Bara en halvtimma kvar sen är vi vid stugan.” Minibussen rullade in på en mindre skogsväg. Petter pratade dock för döva öron då Marcus, Jocke och Kalle hade slumrat in vid det här laget.

   Det hade varit en lång dag. De började resan tidigt på morgonen och tröttheten hade till slut tagit över. Kalle frågade Petter innan han somnade om han skulle ta över ratten, men Petter avböjde. Han var fullt fokuserad på uppgiften och hade lagt sig tidigt dagen innan och förberett med en stor termos med kaffe.

* * *

   En bit in på skogsvägen bevittnade Petter skogsbolagets framfart. Det här var inte vackert, tänkte Petter. De kunde väl städat upp efter sig, det här ser mer ut som en krigszon. Döda träd stod som lutande tornet i Pisa och träd som skadats av skogsmaskinerna stod kvar med söndertrasade minnesmärken av skogen som en gång varit. En bit ut på kalhygget stod en lämnad skogsmaskin med dörren hängandes från ena gångjärnet. Petter skakade på huvudet åt slarvet och körde vidare. Lite längre fram stod ett par arbetsbaracker uppställda bredvid vägen. De var illa åtgångna, krossade fönster och trasiga dörrar. Petter sänkte farten för att titta närmare. Måste vara traktens ungdomar som levt rövare, tänkte han. Samtidigt undrade han om det ens fanns några ungdomar här ute. Utöver sommarstugorna fanns det inte mycket till bebyggelse. Petter lät minibussen gasa på när han passerat arbetsplatsen, nu var han trött på att köra och ville bara komma fram.

   Det låg ett fåtal stugor längs vägen. De flesta såg ut att ha varit obebodda ett tag. Även här var rutor krossade och dörrar sönderslagna. Jävla vandaler. Att man inte kan låta folks saker vara ifred. Hoppas de inte varit på Kalles stuga, tänkte han. En del av Petter ville stanna och göra något åt skadegörelsen. Han gjorde en mental notering av att ta upp detta med Kalle när de kom fram. De kanske kunde kontakta ägarna vid ett senare tillfälle.

   Minibussen svängde in på en liten avtagsväg och stannade. På ena sidan om bilen sluttade marken brant utför och på den andra kompakt skog. Framför bilen syntes en stig. En gång i tiden fanns det en väg här men den hade sedan länge växt igen. Solen hade inte gått ner än men den skulle snart börja skymma.

   ”Avstigning!” Petter slängde sig ur bilen, sträckte på sig och stegade bort till en stor gran och drog fram en skrinda i trä som sett bättre dagar. Han vände sig mot de yrvakna grabbarna. ”Lassa på biran och maten på den här, ryggsäckar och bössor får ni bära själva.”

   Marcus drog fram en dunk med vatten från under sätet och ställde på skrindan. Petter ställde dit två välfyllda kylväskor och Kalle kom med två plattor öl. Sist var Conny som stapplade ur bilen och gäspade ljudligt. Han sneglade på den välfyllda skrindan, tog på sig sin ryggsäck som han snott under sin tid i lumpen och hängde ett gevärsfodral över axeln. Utan att säga något började han gå längs stigen mot stugan. Marcus tog rygg och snart gick det ett pärlband av glada grabbar genom den täta gamla skogen. Skrindan gnisslade när den skumpade fram över gropar och rötter.

   En kort promenad senare var de framme vid stugan. Det var en gammal timmerstuga som antagit en grå nyans, men i förvånansvärt gott skick. Kalles familj hade hållit efter stugan och rensat upp bland vegetationen runtom så att den fått solljus och inte ruttnat. Framsidan av stugan hade en uteplats med två stolar och ett litet bord. På bordet stod en gammal ölburk, det gick fortfarande att se Perikles svara ”Hvergang!” på frågan om när en Tuborg smakar som bäst. Toppen av ölburken var bortklippt och istället för öl innehöll den cigarettfimpar. Överdelen av stugan sköt ut över uteplatsen och gav den ett tak. Inne i stugan bildade denna utskjutande del ett sovloft med två sängar. Stugan hade till stor del en öppen planlösning med en stor kamin till vänster om entrén. Kaminens platta ovansida användes som spis. Runt kaminen stod en soffgrupp i furu med mjuka sittdynor, den var bekväm att sitta i trots sitta hårda träiga utseende. Till höger om entrén fanns ett litet enkelt kök. Det fanns dock inget rinnande vatten i stugan, det fick man bära med sig själv och allt vatten från handfatet rann direkt ut på marken utanför stugan. Längst in i stugan fanns två små rum, det ena med våningssängar och det andra hade en dubbelsäng. 

   Conny tog nyckeln som låg ovanpå dörrkarmen och låste upp stugan. Ställde geväret innanför dörren, gick rakt genom stugan och ställde sin ryggsäck i rummet med dubbelsängen.

   ”Jag tar det här rummet”, sade han så att alla skulle höra. Ingen var förvånad då Conny brukade ta det bästa rummet men de skulle ändå inte sova så mycket på den här resan.

   Kalle tog sikte på sovloftet, men blev stoppad av Petter.

   ”Nej nej, du kan inte sova där uppe, jag bär inte upp dig när du blir packad och däckar av. Ta nederdelen av en av våningssängarna istället.”

   ”Äh, jag ska ju ta det lugnt ikväll”, svarade Kalle men började ändå röra sig mot sovrummet med våningssängarna.

   ”Haha, det säger du alltid Kalle, sen tar det ett par groggar innan du har de där små grisögonen och snusar över hela stugan”, svarade Jocke glatt.

   ”Jag kan ta sovloftet”, sade Marcus som tyckte det kändes skönt att få en egen yta då Jocke, Kalle och Petter alla tog varsin plats i sovrummet med våningssängarna.

   Kalle gick ut för att starta generatorn samtidigt som Petter startade en brasa i kaminen. Jocke började fylla kylen med öl och mat. Marcus kände sig lite bortkommen, det var tydligt att de andra grabbarna hade sina oskrivna arbetsuppgifter i stugan. Conny gick till köket med en flaska akvavit och plockade fram fem snapsglas.

   ”Nu ska vi ta oss en stänkare!”, sade Conny.

   ”Kom ihåg att vi ska jaga imorgon”, svarade Petter från kaminen samtidigt som han innerst inne visste att det inte skulle bli så mycket jagande på den här resan.

   ”Ingen har dött av en liten stänkare”, svarade Conny och hällde upp utan att spilla. Kalle var först med att ta ett glas.

   ”Skål! För älgarna”, sade Kalle med överdrivet högtidlig röst.

   Conny drack som om det var vatten och Marcus grinade illa men försökte dölja det. Jocke drack snapsen snabbt men gick sen direkt fram till kylskåpet och plockade fram ett par öl och tryckte en av dem i näven på Marcus.

   ”Tack. Finns det något jag kan hjälpa till med”, undrade Marcus.

   ”Nä, sätt dig ned och drick öl så dukar vi fram”, svarade Petter.

   ”Varför har vi egentligen kräftskiva så här sent? Har man inte det i typ augusti”, undrade Jocke.

   ”Jo, det blev ju ingen årlig kräftskiva i augusti i år”, svarade Petter samtidigt som han vägde sina ord och sneglade på Marcus. ”Folk var upptagna med ’annat’”

   Bordet fylldes snabbt med tallrikar, bestick, kräftor, bröd, smör, västerbottenostpaj och en ohälsosam mängd sprit och öl. Det var inte vackert, vissa skulle säga att det saknades en kvinnlig touch, men allt de behövde fanns där. Marcus hade precis fyllt på tallriken med en näve kräftor när Conny återigen fyllde på snapsglaset.

   ”Juomalaulu ei-laulajille! Nyt!”, sade Petter samtidigt som han släppt tanken om morgondagen.

   ”Vad betyder det”, undrade Marcus.

   ”Ingen aning, det var en snapsvisa som morfar alltid sjöng, men jag lärde mig aldrig mer än ett par enkla fraser på finska.”    

Maten blev ståendes på bordet samtidigt som snapsandet och ölandet fortsatte. Gamla minnen utbyttes med skratt som fick hela stugan att vibrera.

* * *

   ”Nej, det här blev man ju inte mätt på”. Conny och slog näven i bordet. ”Nu går vi ut och grillar korv!”

   Conny tog en omärkt flaska sprit i ena näven och en påse korv ur kylen och gick mot ytterdörren. Till vänster om entrén fanns en stor eldstad med stora stockar som bildade en cirkel med sittplatser. Petter började snyggt stapla upp små pinnar, ris, papper och ett par vedklabbar.

   ”Äh skit i det där fjollbyggandet!”. Conny klev fram till eldstaden och dumpade en stor hög ved i eldstaden. Sen gick han och hämtade bensindunken som de tagit med för att driva generatorn och skvätte ut några rejäla skvättar över veden.

   ”Rock on”, sade Jocke och sprätte iväg sin cigg mot veden. Ciggen studsade mot vedklabbarna, elden tog sig omedelbart och lågorna stod högt upp över huvudet på grabbarna som stod i en cirkel och tittade på elden i tystnad. Lukten av brinnande bensin spred sig snabbt i skogen. Längre in i skogen vädrade ett rådjur i luften och sprang iväg. Lukten och ljudet av människor drog också till sig intresset från en annan av skogens varelser. En uråldrig urkraft från den djupa vilda skogen dit människan sällan tog sig.

   Kalle gick bort till sidan på stugan och plockade fram ett par långa pinnar som var spetsade längst fram. Conny ställde ner paketet med korv på en av bänkarna som stod i en cirkel runt eldstaden. De trädde på tjocka korvar och grillade så att korvarna sprack och fettet sprätte och fräste när det träffade den glödande kolen.

   Jocke tog flaskan med sprit och fyllde munnen för att sedan spruta ut det över elden och bilda en eldboll i luften.

   ”Det där är alkoholmissbruk på riktigt”, sade Conny och skrattade högt. De andra hängde på. Stämningen var på topp och likaså ljudnivån.

   Mätta och belåtna gick grabbarna tillbaka in i stugan för att spela kort, Jocke vek av mot uthuset.

   ”Jag ska besöka kungafamiljen”, sade Jocke och gick på ostadiga ben mot uthuset som låg ett stenkast in i skogen. Han lyfte på haspen och öppnade dörren. Varför har man två hål i ett utedass? Varför skulle man vilja sitta och skita tillsammans, det stinker ju redan här inne, funderade Jocke samtidigt som han satte sig på den högra sitsen. Det var den enda med en tunna under sig. Han tittade upp på den traditionella bilden på kungafamiljen och flinade när han såg att någon satt upp en bild på Elvis Presley bredvid.

   ”Där snackar vi kung”, sade Jocke till ingen annan än sig själv.

   En kvist bröts bakom utedasset. Jocke satte sig raklång och tittade bakom sig trots att han visste att det inte fanns något fönster åt det hållet. På de två andra sidorna fanns det fönster men de var små och satt långt upp så han såg inte mer än trädens grenar. Han lyssnade intensivt och kunde höra något röra sig där ute, något stort. Kan det vara någon av grabbarna som ska jävlas? Men ljudet kom från skogen och för att de skulle komma den vägen obemärkt var de tvungna att gå en rejäl omväg.

   ”Vem är det?” Jocke och försökte låta oberörd trots att pulsen stigit markant och han kände sig med ens betydligt nyktrare.

   Det blev tyst, det enda han hörde var suset i sina öron. Jocke satt tyst och väntade men han hörde inget mer. Han torkade sig snabbt och drog upp brallorna. Han kikade ut genom alla fönster men såg bara skog och mörker. Sedan öppnade han dörren och gick med snabba steg mot stugan samtidigt som han tittade sig omkring. Han kunde inte släppa känslan av att inte vara ensam. Han öppnade stugdörren snabbt och stängde den lika fort bakom sig.

   Vid bordet satt Petter, Conny och Marcus och spelade kort, de tittade ointresserat upp när Jocke kom in.

   ”Jaha var det Kalle som var ute och jävlades med mig”, frågade Jocke lättat.

   ”Vadå jävlas med dig? Kalle ligger där på soffan”, svarade Conny och pekade med tummen mot den avdäckade Kalle.

   ”Han skulle klä av sig men kom inte så långt innan han däckade av”, lade Petter till utan att släppa korten med blicken.

   Jocke gick närmare och mycket riktigt låg Kalle där med brallorna vid knävecken och en sko på vänsterfoten. Den andra skon syntes inte till.

   ”Han får sova där. Jag har förberett en stänkare åt dig. Ska du vara med på en runda poker”, frågade Conny och sköt fram ett välfyllt snapsglas. 

   ”Ja jo jag är på”, svarade Jocke samtidigt som han svepte glaset med akvavit. Det måste ha varit ett djur, tänkte han.

(Del 2 kommer nästa onsdag.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.