Om oss

Denna sida drivs av paret Björnsbacka.

Karin Björnsbacka

Jag har alltid älskat att skriva och redan som barn skrev jag ihop små berättelser som oftast handlade om tomtar, troll och andra övernaturliga fenomen. Som tolvåring skrev jag mina första skräckberättelser, då jag och en jämngammal kompis tänkte ge ut en samlingsbok med skräcknoveller. Det blev aldrig någon bok då, efter att ha skrivit ett par historier var rann projektet ut i sanden, men skrivandet lever kvar och så även drömmen om att en dag ge ut en bok.

Medan en del suckade och stönade i skolan när det var dags att skriva uppsats, vässade jag pennan (japp, jag är så gammal, vi skrev med penna och papper på den tiden, jag har även skrivit en hel uppsats på skrivmaskin) och tog mig ann uppgiften med stor entusiasm. Kort sagt, jag älskar att skriva i alla dess former!

Efter att ha gått en skrivarkurs för ett par år sedan fick jag en stor dos inspiration och fler verktyg för att kunna skriva bättre och skriver numera på både kortare och längre berättelser när jag kan och har tid. Temat för mina berättelser är fortfarande skräck. Varför just skräck undrar många och ja, det gör jag med. Jag vet inte varför, men jag har alltid gillat skräck, både i bokform och på film. Splatterskräck med massa blod går dock bort, det ger mig inget annat än obehagskänslor och illamående, nej det ska vara hederliga gamla spökskräckisar. Som börjar med en krypande känsla om att någonting inte är som det ska och gärna ett gammalt hus med osaliga andar som vill den nyinflyttade familjen illa!

Så titta under din säng, lås dörren och tänd alla lampor- nu kör vi!

Stefan Björnsbacka

Alla pratade om det. Jag minns att jag stod i min väns trädgård och samtalet på allas läppar var att Hajen skulle visas på SVT den kvällen. Jag skulle sova över hos mormor och vi skulle titta tillsammans. Min lillebror var för liten men jag var 5-6 år och fick titta. Jag minns ärligt talat inte så mycket av filmen förutom att jag blev livrädd av öppningssekvensen och sprang bort en bit för att titta på håll. Mormor sprang åt andra hållet för att sänka volymen på kvinnans skrik. Efter det blev det mer skräckfilm och jag växte upp på att se filmer som Fredagen den 13:e, Halloween, Terror på Elmstreet, Poltergeist, Exorcisten, Omen o.s.v.

Jag har alltid varit en bokmal och plöjde böcker som barn. I början var det mycket Tre Deckare och Bröderna Hardy och liknande små böcker med gröna och röda ryggar. Men sen skulle vi ut på en lång bilresa i Europa och mina föräldrar tog med mig till en butik för att handla litteratur. Jag botaniserade bland pocketböckerna och fann flera av Dean Koontz. Phantoms kom att bli en omedelbar favorit. Några år senare var vi i England och farsan sa: ”Du får köpa hur många böcker du vill, jag betalar.” Det var ett erbjudande jag gärna nappade på. Nu fann jag flera från Stephen King och jag var fast. Killen är något form av stört geni. Jag har sedan dess läst metervis med böcker av Stephen King, både korta och långa. Favoriten är definitivt IT, den sträckläste jag på ett fåtal dagar när vi (jag och Karin) backpackade i Sydostasien. Det är den enda boken som jag var så fast i att jag struntade i att sova för att få läsa vidare. Efter IT kommer The Stand inte långt efter. Läskigast av Kings böcker var nog Cujo, det är den enda boken som fått mig att hoppa till.

Jag har givetvis läst mycket annat också, men det är dessa två författare som formade mitt intresse för att läsa skräck. Hur kommer det sig att jag nu sitter och skriver skräck? Det är faktiskt min frus ”fel”. Hon gick en skrivarkurs där hon bl.a. fick skriva korta historier. Då hon, likt mig, älskar skräck så blev det också temat på hennes berättelser. Jag tyckte det var otroligt kul att läsa hennes historier och någonstans i bakhuvudet väcktes något som legat i dvala länge. Det började ploppa upp idéer till egna historier och efter ett par månader bestämde jag mig för att gå ur solstolen och hoppa ner i vattnet. Nu får vi se om jag blir uppäten av hajar eller lyckas simma i land.

Hur som helst hoppas vi att ni ska finna lika stort nöje i de historier vi skriver som vi hade när vi skrev dem.