Skogens hämnd – Del 2

*RASP*

    Adam öppnade ögonen.

   *RASP*

   Vad är det som låter, det låter som att någon går och drar en stor gren längs sidan på stugan, tänkte Adam. Han slängde täcket åt sidan och satte ner fötterna på det kalla golvet.

   *RASP*

   Det var mörkt i stugan. Adam kollade mobilen men klockan var 07:00. Solen borde lysa in genom fönstren, tänkte han och gick fram till ett av fönstren.

   *RASP*

    Adam drog undan gardinen och möttes av en vägg av löv och grenar.

   ”Vad i helvete”, svor Adam rakt ut i luften.

   *RASP*

   Han drog undan de andra gardinerna med samma resultat. Hur kan det vara så igenväxt, tänkte Adam. Jag rensade ju flera meter runt hela stugan.

   *RASP*

    Adam ryckte upp ytterdörren med nästan samma resultat som fönstren. Det var ingen vägg av grönska, han kunde se lite rakt fram. Adam stannade upp och insåg något han missat tidigare. Skogen rörde sig och det var inte vinden som orsakade det. Den växte så snabbt att han kunde se det med blotta ögat. Ljudet som väckt honom var grenar som växte längs utsidan på stugan.

   Nu skiter jag i det här, jag drar, tänkte Adam och greppade motorsågen. Han drog i snöret och den startade med ett vrål. Han kände sig lite som Leatherface när han attackerade skogen med sågen. Plötsligt dog motorsågen. Adam skakade lätt på motorsågen men hörde inget kluckande ljud. Han öppnade ändå tanklocket men det var tomt. Han gick tillbaka in i stugan och plockade upp bensindunken som var helt tom. Adam svor och slängde dunken i väggen, samtidigt som han vände sig om och tittade ut genom dörren. Han hade ändå röjt en liten gång ut från verandan. Jag får pressa mig igenom, tänkte han och gick ut och stängde dörren efter sig. Han ville inte att det skulle växa in i stugan och göra det omöjligt att stänga dörren. Men han insåg också att han måste frigöra bilen på något sätt. Han banade därför väg mot det lilla verktygsskjulet. Pinnar slet i hans hår och petade honom i ansiktet och hela kroppen samtidigt som han pressade sig fram genom snåret. Till slut slog handen mot en solid vägg av trä, det var dörren till förrådet. Han fick ta i med all sin kraft för att pressa upp dörren ett par centimeter. Sly och grenar hade växt i vägen för dörren. Han lyckades sträcka in handen och fick tag i en häcksax. Inte idealt, men det funkar, tänkte han och vände tillbaka in i buskaget igen. Det var svårt att ta sig fram och flera gånger snubblade han över kvistar och rötter som stack upp ur marken. Bilen var lika igenväxt som stugan, det stack in grenar i alla springor de kunde komma åt, han kunde se blad innanför fönstret. Adam började genast rensa upp för att frigöra bilen.

   Flera timmar senare hade han röjt undan både runt bilen och invändigt. Det hade till och med växt saker under bilen. Han öppnade bildörren och satte sig i förarstolen. Vred om nyckeln och motorn hackade tungt utan att starta. Han försökte igen med samma resultat. Svetten rann från tinningen och ner över kinden. Adam hade en olustig känsla i magen.

   ”Kom igen nu jävla biljävel”, svor Adam och vred om nyckeln med kraft. Motorn morrade igång, men mörk rök sprutade ut ur avgassystemet. Skit i det jag kör ändå, tänkte Adam och slängde igen bildörren. Han började vända bilen och körde hela tiden in i skogens vägg. Det var som att den kröp närmare för varje sekund. Till slut hade han vänt bilen och hade den smala vägen framför sig. Visst hade det växt igen mer sedan jag kom hit, funderade han. Adam tryckte ner gasen och plöjde genom grönskan. Till en början kändes det som att han tog sig framåt men bilen tappade fart och stannade snart. Något small och rök bolmade ur fronten på bilen. Adam hoppade ur och öppnade motorhuven och fick backa undan för all rök. När röken lagts sig såg han direkt problemet, det var fullt med kvistar och grenar som slingrat sig överallt i motorn. Varför skulle grenarna växa just här i den mörka ogästvänliga motorhuven? Det såg så utstuderat ut.

   Adam smällde igen motorhuven och tittade tillbaka mot stugan. Han kunde se hur skogen växte igen. För varje gren han högg ner så växte två nya ut i dess ställe. Det gick inte fort, men han kunde ändå se det med blotta ögat. Han vände sig mot den smala skogsvägen igen. Det var precis så att han kunde gå där utan att snudda vid grenarna som hängde in över vägen. Ju längre han tittade desto smalare tyckte han vägen såg ut att vara. Jag ger mig inte ut där med endast en häcksax, tänkte han.

   Han gick tillbaka mot verktygsskjulet och röjde rent så att det gick att öppna dörren. Skjulet var i god ordning och han ögnade snabbt igenom verktygen som hängde på väggen. Ögonen föll på den stora lien. Nä, jag kommer aldrig få tillräckligt med svängrum för att kunna använda den effektivt, dessutom är grenarna för grova. Valet föll istället på en yxa och en machete. Nu jävlar ska de få smaka metall, tänkte Adam och svingade med macheten i luften. Han tog yxan i vänsterhanden och macheten i höger. Väl ute igen så insåg han att det mörknat i skogen, solen var på väg ner. Ingen idé att ge sig ut i skogen i mörker, då går jag bara vilse. Adam gick runt stugan och stängde alla fönsterluckor och sen gick han in och stängde dörren efter sig. Han ville inte att några grenar skulle trycka sönder fönstren under natten.

   Han åt middag på stående fot i köket och satte sig sedan i fåtöljen helt utmattad. Kroppen värkte efter tre dagars hårt arbete i skogen. Han funderade på att läsa men kände sig för trött och orolig för att läsa just nu. Tänk om skogen är ännu tätare imorgon, tänkte han. Jag kanske blir fast här ute. Han viftade dock bort dessa negativa tankar. Jag trycker mig fram så gott det går och röjer mig fram med verktygen när det behövs. Det här fixar jag, tänkte han. Innan han insåg det själv så somnade han i fåtöljen.

* * *

   Adam slog upp ögonen och försökte ta sig ur fåtöljen. Men det gick inte, han var nedtryckt av något i stolen. Han försökte lyfta armarna men de satt också fast. Han tittade ner på sin kropp och såg tjocka grenar som slingrade sig runt hans överkropp, armar och ben. De hade tryckt sig in genom springor mellan timmerstockarna i stugans väggar. Det stack in kvistar genom väggarna på flera platser i stugan, men till stor del var de fokuserade kring Adam. Han stretade emot och försökte slita sig fri från grenarna, men deras grepp bara hårdnade mer. De tryckte ned han i fåtöljen och han fick svårare att andas samtidigt som han kände att hans armar och ben drogs ut från kroppen. Spänningen i kroppen ökade för varje sekund. Adam spände musklerna och försökte slingra sig fri igen. Men grenarnas tag var stenhårda och han kom ingenstans. Till slut orkade han inte hålla emot längre, hans armar var slut. Hela kroppen spändes då trycket på leder och muskler ökade. Det smärtade i armbågarna och axlarna när armarna drogs ut från kroppen. Ett ljudligt popp hördes när högra överarmsbenet drogs ur sin håla. Smärtan i axeln var obeskrivlig och Adam skrek rakt ut.

   *Popp*

   Den vänstra axeln åkte också ur led och Adam började gråta och be.

   ”Snälla snälla sluta, snälla.” Tårarna rann ner längs hans kinder. Han kunde inte spjärna emot längre. Hans armar var obrukbara och hölls bara uppe av kraften i grenarna. Adams sista tankar gick tills hans älskade syster Astra.

   *Popp Popp*

   Båda armbågarna gick ur led samtidigt. Adam var nästan bedövad av smärtan och ville bara att det skulle ta slut. Ett otäckt rivande ljud kunde höras från hans vänstra axel. Det var huden som sprack vid armbågen och köttet började slitas isär. Ett vått köttigt ljud hördes i stugan när Adams vänstra arm slets från kroppen i höjd med armbågen. Han hade skrikit rakt ut om han kunnat men trycket mot bröstkorgen var så högt att han knappt fick luft. Blod strömmade ner runt fåtöljen och Adam började förlora medvetandet. Det sista han kände var hur ljumskarna trasades sönder när benen drogs isär. Adam slöt ögonen för sista gången. Skogen hade fått sin hämnd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.