Sommar i mormors hus – Del 1

   Tåget rullade ut från perrongen. ”Nästa station Frejby, Frejby nästa” ropades det ut i högtalarna. Konduktören, i sin prydliga uniform, gick ner längs raderna och letade efter nya resenärer. I de här små samhällena klev det sällan på mer än ett fåtal personer och i Fryllingsbro hade det bara klivit på tre personer. Hon passerade Jonathan och Maja, men gav dem bara en flyktig blick, de hade suttit där sedan tåget lämnade Stockholm.

   Jonathan, eller Jonte som alla utom hans mamma kallade honom, satt och kollade ut genom fönstret. Det fanns så många minnen i det här området. Där passerade tåget det hus där han och Maja träffades. Det var en spontanfest i just Fryllingsbro som varken han eller Maja skulle ha besökt men som de ändå hamnat på av olika anledningar. Efter den dagen hade de varit ett par. Det hela hade känts så naturligt, som om de hade känt varandra sedan födseln. Konstigt nog hade de växt upp nära varandra utan att träffas. De umgicks aldrig i samma kretsar och gick på olika skolor fram tills gymnasiet. Maja sov nu tungt i sätet bredvid, hennes krulliga blonda hår hade fallit ner och dolde hälften av ansiktet. Hon hade alltid haft en förmåga att somna oavsett omständigheterna. Skrikande ungar? Inga problem. Grannarna har fest och spelar musik på högsta volym? Inga problem. Att somna på ett gungande tåg var därför ingen konst för Maja. Jonte hade inte samma förmåga och satt istället och lyssnade på musik i sin nya mp3-spelare samtidigt som han hade en pocket med Stephens Kings senaste i knät. Det var skönt att läsa något annat än studielitteratur ett tag. Han öppnade boken och sjönk ner i en värld av mystik och skräck, samtidigt som System of a Down pumpade i lurarna.

   ”Nästa station Frejby, Frejby nästa”, ropade de återigen upp i högtalarna. Maja vaknade till, gäspade och sträckte på sig.

   ”Vad skönt att vi äntligen är framme, det var en lång resa”, sa hon.

   ”Ha! Du har ju sovit hela resan, du somnade ju t.o.m. innan vi lämnade perrongen i Stockholm”, skrockade Jonte och armbågade till Maja kärleksfullt. Maja gav honom ett pillemariskt leende och tittade sen ut genom rutan.

   ”Vad härligt det är att vara hemma igen. Det har varit en kämpig termin. Det ska bli så kul att träffa alla igen.”

   ”Ja, och vad bra att vi kunde låna mormors hus. Men hemskt med hennes stroke. Tur att Bengt-Göran upptäckte henne, annars vet jag inte hur det skulle slutat.”

   ”Ja, usch, vad hemskt med din mormor. Hoppas hon blir bättre snart.”

   ”Jag pratade med mamma innan vi åkte. Mormor har inte fått tillbaka talförmågan och hon fixar inte att skriva. Men hon kommunicerar hyfsat med olika läten och handsignaler.”

   ”Vi får åka och hälsa på henne sen. Då blir hon säkert glad.”

   ”Det gör vi”, svarade Jonte och log. Han tänkte ofta på mormor, speciellt då morfar gick bort så hastigt förra året. Han hade gått ner i källaren för att hämta en burk hjortronsylt. Han älskade att äta vaniljglass med varm hjortronsylt. Sylten förvarade de innanför luckan till krypgrunden. Men morfar kom aldrig tillbaka, istället hittade mormor honom på källargolvet bredvid en krossad burk hjortronsylt. Han dog av en hjärtattack.

   Tåget rullade in på perrongen och de tog sina väskor från hatthyllan och gick mot den bakre delen av tågvagnen som skulle stanna närmast tågstationen. Genom fönstret kunde de se Jontes föräldrars bil stå parkerad vid tågstationen.

   ”Det var väldigt schysst av dina föräldrar att styra upp jobb på bruket. Du har ju halva släkten där, men jag har ingen koppling dit alls”, sa Maja i ett försök att föra över konversationen till mer positiva ämnen.

   ”Jag tror du kommer trivas bra på labb. Man har alltid att göra men det är ingen stress och på nätterna händer det inte så mycket så då kan du läsa en bok.”

   ”Du, förresten, jag bjöd in Jonna och Evelina tills imorgon. Så kan vi köra grillkväll.”

  ”Kul! Är det ok om jag bjuder in Pelle och Marco?”

   ”Absolut, gör det. Men sen räcker det, blir så trångt på verandan annars.”

* * *

   Jonte gick uppför stentrappan mot huset. När han var yngre var han rädd för att gå in där. Men han kunde inte längre minnas varför och med åren hade han viftat bort det som barnslig vidskepelse. Men han mindes att han haft otäcka mardrömmar i det där huset.

   Från stentrappan hade man två val, antingen följde man den runt huset till källaren eller så gick man rakt fram till entrén. Källaren bestod av ett rum som användes som tvättstuga, resten bestod av krypgrund. Entrén bestod av en bred trätrappa som ledde upp till en veranda med tak och ytterdörren. På verandan stod en soffgrupp i trä med lösa stolsdynor som oftast bara låg kvar då det sällan regnade in på verandan. Inne i huset fanns ett sovrum direkt till vänster om ytterdörren, följde man hallen rakt fram fanns en stor toalett till vänster och sedan köket rakt fram. På högersidan om hallen fanns trappen upp till övervåningen. Den bestod till största del av ett stort vardagsrum med soffa och TV, men hade också två sovrum och en liten toalett. Direkt till höger om entrén fanns finrummet. Det var här mormor ordnade söndagsmiddag, det var här familjen åt julmiddag. Det var ett hus där minnen skapades och traditioner upprätthölls.

* * *

   Fläskkarrén fräste på grillen. Jonte stod med en öl i ena näven och en stor stekspade i den andra. Köttet hade han fått ett väldigt bra pris på av Pelle nere på den lokala matbutiken. Det var hans föräldrar som ägde butiken och planen var att Pelle skulle ta över när de gick i pension. Nu satt Pelle på verandan och pratade med Maja, Jonna och Evelina.

   ”Yo brorsan!”, sa Marco när han kom glidandes över gräsmattan. Jonte hade stått med ryggen till och helt missat att han kom gående. Marcos mamma var från Sverige men hans pappa var från USA. Marco hade verkligen anammat den amerikanska kulturen, i alla fall hip hop-kulturen. Han hade en keps från New York som han fått av sin far och en säckig t-shirt med den amerikanska flaggan. Han hade ärvt sin fars hår, ett mörkt krulligt burr som han ibland sparade ut till en klassisk afro, men nu under sommaren höll kortsnaggat.

   ”Kul att se dig Marco. Du kommer lägligt för maten är precis klar. Kom så går vi upp och hälsar på de andra.”

   Bordet på verandan var välfyllt med potatissallad, bearnaise, öl, vin och cider. Jonte kom upp för trappan med en rågad skål med kött. Inne i finrummet spelades Avril Lavigne på stereon. Precis lagom så att det hördes ut på verandan. Både mormor och morfar hade varit intresserade av musik och de hade en påkostad anläggning.

   På andra sidan gatan stod Bengt-Göran i sin prisbelönta trädgård och tittade mot huset med bekymrad min. Jaha, då har barnbarnen kommit, då blir det livat i sommar, tänkte han. Han satte sig ner på knä igen och rensade i rabatten.

   ”Tjena!” Ronny kom gående längs gatan och ropade högljutt så att alla skulle höra. Han hade på sig en jeansjacka och ett par jeans, på huvudet vilade en sliten gammal keps och ett par solglasögon som låg över skärmen. Han var alldeles för varmt klädd för det varma vädret, lustigt nog var det tvärtom på vintern, då hade han för lite kläder istället. Prillan under läppen var så stor att den syntes hela vägen upp till verandan.

   ”Har ni fest eller”, undrade Ronny samtidigt som han log så brett så att prillan nästan trillade ur munnen på honom.

   Maja tittade på Jonte med en blick som sa: Varför bjöd du in honom? Jonte svarade med en förvånad blick som sa: Jag har inte bjudit honom.

   ”Det finns mat kvar om du vill ha Ronny”, sa Maja då hon fann sig snabbast i situationen.

   ”Nä det är bra, jag nöjer mig med flytande mat”, svarade Ronny och skrockade som om han dragit årets skämt.

  ”Det finns vikstolar där i hörnet som du kan sitta på”, sa Jonte och pekade på ett par stolar som sett bättre dagar.

   Ronny tittade på stolarna men blev stående på verandan med en burk Norrlands i ena näven. Det tog inte en lång stund innan han tagit en plats i soffan bredvid Evelina, och Jonte blev sittande på en vikstol istället.

   ”Nu ska ni få höra på musik”, sa Ronny och slet fram en singel med E-types nya låt ’Life’ ur innerfickan. Han stegade in till stereon och maxade på volymen. Det dånade ur vardagsrummet så att fönstret skallrade. Ronny kom ut på verandan och diggade så att det såg ut som att huvudet skulle lossna från nacken.

   Vilken jävla väckarklocka för grannskapet, tänkte Jonte och sköt igen ytterdörren så att det åtminstone gick att prata med varandra. Det blev inte bara en väckarklocka för grannarna, även det gamla huset vaknade till liv.

Fortsättning i del 2.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.