Sommar i mormors hus – Del 2

Första veckan

   Knarr!

   Jonte vaknade till.

   Knarr!

   Han lyfte på huvudet och lyssnade.

   Knarr!

   Det kommer från trappen, tänkte han. Han sneglade över till andra sidan sängen och där låg Maja och snusade för fullt.

   Knarr!

   Nu hörde han det tydligt, nog är det någon i trappen. Han smög upp ur sängen så ljudlöst han bara kunde och tassade mot dörren.

   Knarr!

   Borde jag ha väckt Maja, nej det är för sent nu. Bara ett par steg till sen ser jag ner i trappen.

   Knarr!

   Han tassade snabbt fram och tittade ner på en tom trapp. Han stod där ett tag och tittade, hjärtat dunkade hårt i bröstkorgen.  

   ”Är det någon där”, frågade han ut i mörkret och han fick tystnad som svar.

   Han väntade ett tag men hörde inget mer. Inget knarr och inget svar på sin fråga. Han tassade tillbaka till sängen där Maja hade vaknat.

   ”Vad gör du uppe. Vem ropar du på”, undrade hon.

   ”Ingen, det är bara ett gammalt hus och det rör sig ibland. Trodde det var någon i trappan”, svarade Jonte samtidigt som han kröp ner i sängen igen. Han sneglade på klockan som visade 01:43. Bara ett par timmar kvar att sova.

   ”Ok god natt”, sa Maja.

   ”Go’ natt.”

   Huset svarade med sin tystnad.

 * * *

   Maja väntade vid grinden på bruket. Första förmiddagsveckan var äntligen över och nu såg de fram emot en kul helg ihop innan de gick in på olika skiftlag. Maja skulle börja med nattskift och Jonte skulle jobba eftermiddagar. Så de skulle gå om varandra ett tag. Jonte jobbade på andra sidan fabriken så det tog längre tid för honom att komma till grinden. Men nu kom han cyklande runt hörnet.

   ”Vad skönt att den här veckan är över. Är du redo för en dag på sjön Maja?”

   ”Ja det ska bli härligt att komma ut. Man blir lite instängd när man inte ser solljus på hela dagen. Ska vi ta med några mackor så kör vi middag på båten?”

   ”Det kan vi göra. Vi stannar till på Solrosen och köper baguetter och köttbullar. Jag kan göra några extra så att Pelle och Jonna får också.”

   De cyklade iväg genom fabriksområdet, över den gamla stenbron, förbi den gamla fabriken som numera var ett museum, och vidare in mot byn. Solen strålade och det var knappt några moln på himlen. Farten gjorde att vinden fläktade, men det var knappt någon vind och det skulle vara lugnt på sjön. Det hade varit fint väder ett tag nu och enligt väderprognosen skulle det hålla i sig i flera veckor. Det var till och med tal om tropiska nätter.

   Efter ett snabbt stopp på affären var de hemma i huset igen. Maja skar upp baguetter och fyllde dem med köttbullar, tomat och sallad. Hon kunde höra Jonte inne på toaletten. Hon gick fram till den stängda toalettdörren.

   ”Vill du ha majonnäs eller remouladsås på dina mackor Jonte?”

   ”Gärna majonnäs”, svarade Jonte från övervåningen.

   ”Men, jag trodde du var på toaletten”, svarade Maja förvånat samtidigt som hon gick bort till trappen och tittade upp mot Jonte som stod längst upp. Hon tittade tillbaka till toalettdörren som nu stod öppen. Badrummet var tomt.

  ”Va? Nä, jag plockar iordning en påse med handdukar och sololja. Har du sett våra solglasögon?”

   ”Ja de är här nere i hallen. Vi kan ta dem när vi går.” Maja gick tillbaka till köket men stannade och kikade in på den tomma toaletten när hon gick förbi. Visst var dörren stängd nyss, tänkte hon. Jag kan inte minnas så fel och jag tyckte jag hörde någon där inne.

* * *

  Däcken krasade i gruset när de rullade in på grusgången till Pelles föräldrars hus. De parkerade cyklarna bredvid garaget. Pelle bodde fortfarande kvar hos sina föräldrar och Pelles äldre bror hade köpt grannhuset. Det här var en familj som höll ihop.

   Huset var beläget på en höjd och när de gick runt huset fick de en strålande utsikt över sjön. Nere vid bryggan var flera båtar förtöjda och i en sportig motorbåt satt Pelle och Jonna. Maja vinkade och gick först ner för trappan mot sjön.

   ”Vilket härligt väder vi fått”, sa Jonna och tindrade med ögonen.

   ”Langa över kylväskan så stuvar jag undan den”, sa Pelle och sträckte sig mot Jonte som bar på all packning.

   De kastade genast loss och puttrade ut på sjön. De befann sig i en liten vik och var tvungna att passera under en låg bro. Den här biten tog Pelle det lugnt, men så snart de passerat bron så tryckte han gasen i botten. Nu var de ute på den stora delen av sjön och vattnet var djupt och utan förrädiska stenar. Pelle kryssade mellan öarna och tjejernas hår stod som strutar bakom dem när de flög fram över det lugna vattnet. Till slut gjorde Pelle en stor sväng och stannade till vid en liten ö som till största del bestod av en stor klipphäll, mitt på ön fanns ett fåtal träd som skuggade halva ön. De förtöjde båten i en metallring som någon fäst i stenen för mycket länge sedan. Efter att ha badat och ätit blev de sittande med varsin öl i solen.

   ”Jag tycker ni är modiga som bor i det där huset”, sa Jonna samtidigt som hon tog en klunk av den kalla ölen.

   ”Varför då”, undrade Maja.

   ”Du växte inte upp här, men för oss har det där huset alltid varit spökhuset med stort S. Det finns massor med historier. Jag har alltid fått en olustig känsla när jag går förbi det”, svarade Jonna.

   ”Äh det där är bara barnsligt hittepå. Någon hittade på en historia och sen sprider det sig myter. Mina morföräldrar har bott där i 30 år och de har inte klagat på några spöken”, sa Jonte.

   ”Jag är med Jonte, tycker huset är mysigt men kanske lite gammalmodigt”, svarade Pelle som egentligen bara ville visa sig modig inför Jonna. Innerst inne höll han med Jonna, det där huset hade alltid gett han dåliga vibbar.

   ”Jävlar vad tuffa ni var då”, svarade Jonna som var lite irriterad över att Pelle inte backade upp henne. ”Vet ni vad som hänt i det där huset? Min farfar berättade att när han var ung så var det en gammal tant från ålderdomshemmet som rymde och lyckades irra sig in i krypgrunden. Det var först några veckor senare, när de dåvarande ägarna klagade på doften i källaren, som de hittade henne.”

   ”Usch vad creepy”, sa Maja.

   ”Ja verkligen och dessutom ska den kulle som huset är byggt på vara platsen där de brände häxor förr”, lade Jonna till och såg lurig ut.

   ”Det där sista låter som skitsnack. Men vi kanske inte ska dra skräckhistorier nu, vi ska ju bo där hela sommaren”, sa Jonte samtidigt som han själv kände att han inte ville höra mer.

Del 3 kommer nästa fredag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.