Sommar i mormors hus – Del 3

   Skjutdörrarna for upp med ett swischande ljud och Jonte och Maja klev in på ålderdomshemmet. Lobbyn var ljus och fräsch, målade i ljusblå och ljusrosa. Jontes mormor hade flyttats hit efter en längre tid på sjukhuset. De tog hissen upp till tredje våningen och svängde vänster in på avdelning 3. Hejade på sköterskan i receptionen och gick ner till slutet av korridoren där mormor hade ett eget rum. Hon satt i rullstolen vid fönstret när de kom in.

   ”Um um”, mumlade hon glatt och vinkade till dem.

   ”Hej mormor, hur mår du”, undrade Jonte.

   Mormor svarade med att vicka handen fram och tillbaka. De uppfattade det som: ’Det är så där’. Mormor pekade på dem och visade handflatan i en gest som de uppfattade som: ’och hur är det med er?’.

   ”Jorå det är bara bra med oss mormor. Det har varit tufft med studierna men vi kämpar på. Vi jobbar båda på bruket i sommar så vi kommer vara i Frejby hela sommaren.”

   Mormor lyssnade och nickade, sen tittade hon på Maja.

   ”Det är bra med mig också. Ser fram emot att vara på hemmaplan i sommar. Vad snällt att vi får bo i ditt hus över sommaren.”

   ”Um um um.” Mormor såg förvånad ut. Hon skakade kraftigt på huvudet och höjde rösten.

   ”Du behöver inte oroa dig mormor, vi ska ta god hand om huset. Vi klipper gräset och tar hand om dina blom…” Jonte hann inte prata klart innan mormor avbröt igen och nu viftade hon irriterat med armarna.

   En äldre sjuksköterska kom in med en bricka med fika. ”Oj, verkar som att mormor är lite uppjagad. Ni kanske kan komma tillbaka lite senare. Tror mormor behöver vila ett tag”, sa hon samtidigt som hon ställde ned brickan på ett bord. Detta fick mormor att ytterligare höja volymen och hon var märkbart frustrerad. Hon är rädd, tänkte Maja, men hon sa inget. Jonte och Maja sa hej då till mormor och lämnade rummet. De hörde henne långt ner i korridoren.

   ”Jag tror inte din mormor visste om att vi bor i huset”, sa Maja när de kommit ut från vårdhemmet.

   ”Nej, det verkar som att det är mamma som styrt upp detta. Hon tror nog att vi inte ska ta hand om huset utan festa och greja”, svarade Jonte, även om den förklaringen inte kändes helt rätt.

* * *

Andra veckan

   Jonte kröp ner i den stora dubbel-sängen. Det var tomt utan Maja men hon jobbade nattskift den här veckan och Jonte jobbade eftermiddag. Trots att han gått av skiftet vid tio så var det fortfarande varmt i sovrummet. Fläkten jobbade hårt i taket ovanför sängen, men förflyttade mest runt den varma luften. Jonte rullade i sängen och hade svårt att slappna av. Till slut lade han sig på sidan med huvudet mot garderoben. Efter vad som kändes som en evighet började han slappna av. Han var på väg in i drömmarnas värld. Då slog han upp ögonen och tittade på garderoben. Det var något som var fel. Han låg där i mörkret och fokuserade på garderoben. Är den inte lite öppen, tänkte han. Sakta öppnades garderobsdörren. Den gled ljudlöst upp tills Jonte stirrade rakt in i den kolsvarta garderoben. Mörkret var så kompakt att det såg ut att sväva ut ur garderoben. Jonte slängde sig på strömbrytaren till sänglampan. Sovrummet badade i ljus och han tittade tillbaka på garderoben som var helt stängd. Jag måste slumrat till och drömt, tänkte han. Men för säkerhetsskull öppnade han och kollade i garderoben. Den var full med kläder precis som vanligt. Jonte gick tillbaka till sängen samtidigt som han skakade på huvudet och försökte intala sig att han bara tramsade. Trots det lät han sänglampan på Majas sida vara tänd när han lade sig ner för att sova igen.

    Vid sex-snåret vaknade han igen. Ytterdörren öppnades och stängdes. Han kunde höra hur Maja tassade omkring där nere. Hon gjorde allt för att inte låta men huset var gammalt och knarrigt. Han rullade över till Majas sida och släckte lampan. Ville inte oroa henne över sina mardrömmar. 

   ”Oj, väckte jag dig, förlåt”, sa Maja när hon kom in i sovrummet och såg att Jonte tittade på henne.

   ”Närå, jag var redan vaken. Men jag tänkte försöka sova lite till så kom och kryp ner du.” Det kändes tryggt att Maja var hemma igen.

* * *

   Dagen efter var Maja nere i källaren. Hon fyllde tvättmaskinen med smutstvätt och startade maskinen. När hon var klar tittade hon sig omkring i källaren. Det var egentligen bara ett rum av betong med en dörr som ledde ut. Det fanns en relativt ny tvättmaskin och en gammal torktumlare. I ena hörnet fanns en lucka av trä som ledde till krypgrunden. Maja gick närmare och noterade att det satt ett hänglås på luckan. Varför vill man låsa en lucka till krypgrunden, tänkte hon. Är det för att skydda syltburkarna? Hon tittade närmare och noterade att skruvarna var dåligt iskruvade, några satt snett och några var inte helt iskruvade. Fästet i väggen var skruvat direkt i betongen utan plugg. Ett kraftigt ryck och det skulle inte spela någon roll hur kraftigt hänglåset var, fästet skulle ändå lossna från väggen. Hon fingrade på låset. Ett krafsande ljud hördes på andra sidan. Maja drog tillbaka handen.

   Krafs, krafs.

   Hon tog ett steg tillbaka. Måste vara råttor i krypgrunden tänkte hon. Lät som att en riktig baddare var på andra sidan luckan.

    Krafs, krafs.

   Hon lämnade tvättstugan med en äcklad min. Råttorna fick gärna hålla sig i krypgrunden. Maja gick tillbaka in, hon var tvungen att göra kvällsfika inför nattpasset. Hon tog fram en limpa ur skafferiet och smör, ost och skinka ur kylskåpet.

   DUNS!

   Något tungt ramlade i golvet ovanför henne och rullade över golvet. Maja hoppade till och tappade en macka i golvet. Det lät som ett bowlingklot trillat i golvet. Hon gick bort till trappen och tittade men ljudet hade tystnat. Jontes morfar brukade bowla så det var säkert hans klot som rullat av någon hylla. Hon gick upp för att titta. Sovrummet ovanför köket var tomt, två sängar och ett skrivbord, men inget bowlingklot. Inte heller något annat som skulle kunna förklara ljudet hon hört. Hon tittade i vardagsrummet också, samt garderoben och toaletten. Men allt såg ut som vanligt. Hon tittade till och med i sovrummet trots att ljudet inte kommit från den delen av huset. När hon gick nerför trappan så såg hon bowlingklotet, det låg i sin väska bredvid dörren. Mormor hade inte flyttat det sedan morfar gått bort. Det måste ha varit något rör inne i väggarna som slog och lät så där konstigt, tänkte hon och gick tillbaka till mackorna.

Del 4 kommer nästa fredag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.