Sommar i mormors hus – Del 5

Femte veckan

   Efter Majas natthelg hade de några lediga dagar ihop. De passade på att förbereda inför kommande veckor för nu skulle det bli många dubbel-pass och helg-pass framöver. Trots att det var sent på kvällen så var Maja på väg till tvättstugan med ett nytt lass tvätt. Det var fortfarande varmt ute, den här värmeböljan ville tydligen inte ge med sig. Hon svettades lätt när hon kånkade på korgen full med tvätt. För att kunna se trappstegen så vred hon korgen åt sidan när hon gick ner till tvättstugan. Hon ställde ner korgen med en smäll och fyllde upp maskinen. Den startade med ett muller. Maja vände sig om för att gå tillbaka in igen, men stannade tvärt. Luckan till krypgrunden hade ramlat ner på golvet. Skruvarna hade släppt från betongen och låg utspridda nedanför den numera öppna luckan. Maja närmade sig vad som såg ut som en svart fyrkant. Precis innanför luckan kunde hon se var de hade förvarat syltburkarna, men det fanns inga där nu. Hon kikade in och det var inte helt kolsvart där inne. Det fanns ventilation på sidorna av krypgrunden som släppte in lite ljus. Hon skulle precis vända och gå tillbaka in i huset när hon såg något. Det var något längst bort, ett bylte. Hon kunde urskilja tyg och en stor dammtuss. Nej ingen dammtuss, det var hår. Hon lutade sig in i luckan för att se bättre. Byltet rörde sig, det gungade från sida till sida. Nej inte från sida till sida, det rörde sig rakt mot henne. Det passerade ett ventilationsgaller och hon kunde precis urskilja ett ansikte bland burret av hår. Maja stod fastfrusen och tittade medan den kom allt närmare. Hon borde egentligen fråga om den behövde hjälp, men Maja var oförmögen att både prata eller gå därifrån. Något är allvarligt fel, spring, tänkte hon. Men hon stod kvar. Den gjorde inga läten, det enda hon hörde var ljudet av tyg som dras fram över jord. Den var närmare nu, ansiktet blev allt tydligare. Det var en gammal kvinna, en mycket gammal kvinna. Men något var inte rätt med hennes utseende. Munnen hängde slappt öppen medan hon kröp mot henne. Det var som om underkäken endast hängde kvar med hjälp av huden i ansiktet. Hud som var så slapp och hängig att den bildade djupa fåror i ansiktet och drog kinderna nedåt vilket gjorde ögonhålorna onaturligt stora. Ögonen, de var alldeles disigt vita. Det där är inte ögon från en levande person, tänkte hon. Nu vaknade Maja till och sprang mot källardörren. Hon hörde en duns bakom sig innan hon slängde igen källardörren med ett brak. Benen pumpade upp för trappan.

   ”JONTE! JONTE!” Maja tog hörnet på huset och sprang mot framsidan. Jonte var där inne, han var räddningen, tänkte hon.

   Hon tog trappan i tre stora kliv och ytterdörren flög upp. Där stod Jonte och såg orolig ut.

   ”Jag hörde dig skrika, vad är det frågan om?”

   ”Fort! Stäng dörren! Det är något i källaren.”

   Jonte stod kvar i dörren och såg väldigt förvånad ut.

   ”Men vad har hänt? Du ser ut som om du sprungit från djävulen.”

   ”Men stäng dörren för i helvete!” Maja tröttnade och gick fram och smällde igen dörren och låste. ”Det är något som är jävligt fel här Jonte, vi måste dra nu!”

   ”Ok, ok, jag fattar vi drar till mina föräldrar.”

   Ett muller hördes inne från toaletten. Något stort och tungt rörde sig där inne. Det suckade och kluckade hungrigt. Som en gigantisk padda som låter hakan vibrera av förväntan och lust.

  ”Vi drar”, sa Jonte och tog tag i handtaget till ytterdörren. Den var stum, inget hände när han tryckte ned det. Han bankade hårt på dörren. Backade tillbaka och tacklade dörren med axeln så hårt det gick. Tog sats igen och sparkade. Det var som att sparka i en vägg.

   Maja vände sig om, köket blev plötsligt kolsvart, trots att det fanns ett stort fönster där.

   ”Fort, fönstret i finrummet”, sa Maja, men hon hann inte mer än ta ett steg innan skjutdörren for igen med ett brak. Hon ryckte i låsmekanismen men den gick inte att öppna. Hon slängde sig mot skjutdörren men den rörde sig inte. Normalt hade den buktat inåt men den var som en stenhård vägg.

   Jonte snodde runt, insåg situationen. Han greppade tag i Maja och skrek: ”Fort! Vi måste upp. Det är vår enda chans.” Jonte föste Maja framför sig i trappan. När han sprang upp för trappan tittade han mot toaletten. Dörren gled sakta upp och en mycket storvuxen kvinna i smutsigt nattlinne gungade ut ur dörren.

   Maja såg rådlös ut när hon nådde toppen av trappan. Vart skulle de ta vägen. Jonte fann sig fort, tog tag i den tunga pallen som stod framför fåtöljen och slängde den med full kraft mot fönstret bakom soffan. Men istället för att fara rakt igenom fönstret med ett kras så studsade den tungt och rullade in i TV:n. Trappen bakom dem knakade olycksbådande. Något tungt var på väg upp. Vad det än var så suckade och kluckade den hungrigt. Längtade efter dem. Lockade på dem. Maja och Jonte höll i varandra.

   Ett skrik ekade över grannskapet. Bengt-Göran vattnade sina pioner och skriket fick honom att tappa vattenkannan. Han började jogga mot huset. Ett nytt skrik ekade från huset. Ett skrik av smärta och dödsångest. Han ökade stegen och sprang uppför trapporna. Nådde ytterdörren. Tryckte ned handtaget med kraft, men dörren var låst. Istället bankade han hårt på dörren med knuten näve. Han hörde steg på andra sidan dörren. Dörren klickade när låset vreds om. Den gled sakta upp, på andra sidan stod Jonte och Maja.

   ”God afton Bengt-Göran. Vad gör oss denna ära?”

  ”Jag hörde ett skrik. Är ni ok?”

  ”För all del, vår hälsa är god. Men vår vattenklosett har havererat. Måhända kan du laga den”, frågade Maja.

   Vad konstigt de pratar, driver de med mig, tänkte Bengt-Göran. De låter ju äldre än vad jag är.

   ”Hrm, jo jag kan titta på toaletten om ni vill. Säkert bara stopp.”

   Maja stängde och låste dörren när Bengt-Göran gick in. Det var sista gången de sågs i livet.

——————————————————————————————-

Slut… i alla fall för den här gången. Vad händer med Jonte och Maja? Varför är det så stor aktivitet i huset 01:42? Det här är något vi kanske utforskar i framtiden. Men tills dess kan jag glädja er med att jag ska berätta vad i denna historia som var sant. Men vi tar det nästa vecka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.